Euron steg i den europeiska handeln på onsdagen mot en korg av globala valutor, och fortsatte därmed sina vinster mot den amerikanska dollarn för tredje gången i rad och nådde en tremånaders högsta nivå. Rörelsen stöddes av fortsatt försäljning av den amerikanska valutan på valutamarknaden inför julhelgen.

Den gemensamma valutan har också hållits uppe av minskande förväntningar om att Europeiska centralbanken kommer att sänka räntorna i februari 2026, särskilt mot bakgrund av den förbättrade ekonomiska aktiviteten i euroområdet de senaste veckorna, tillsammans med förväntningar om att denna förbättring kommer att fortsätta i takt med att nedåtriskerna minskar.

Prisöversikt

• Eurons växelkurs idag: Euron steg med cirka 0,15 % mot dollarn till 1,1808 dollar, den högsta nivån sedan 25 september, från en öppningsnivå på 1,1794 dollar, efter att ha nått en intradagslägsta nivå på 1,1786 dollar.

• Euron avslutade tisdagens handelssession med en uppgång på 0,3 % mot dollarn, vilket markerar sin andra dagliga uppgång i rad, mitt i förhoppningar om att Europeiska centralbanken kommer att hålla räntorna oförändrade så länge som möjligt under 2026.

Den amerikanska dollarn

Det amerikanska dollarindexet föll med 0,1 % på onsdagen, vilket förlängde sina förluster för tredje gången i rad och nådde en två och en halv månads lägsta nivå. Detta återspeglar den fortsatta svagheten i den amerikanska valutan mot en korg av större och sekundära valutor.

Dessa förluster kommer mitt i en aktiv försäljning av dollarn inför jul- och nyårshelgerna, och under press från försiktiga kommentarer från vissa tjänstemän vid Federal Reserve, som belyste växande oro över svagheten på den amerikanska arbetsmarknaden.

Eric Bregar, chef för riskhantering inom valutahandel och ädelmetaller på Silver Gold Bull i Toronto, sa att den amerikanska dollarn kan försvagas nästa år, åtminstone under första kvartalet, eftersom Federal Reserve i allt högre grad kommer att tvingas erkänna att arbetsmarknaden inte är i gott skick.

Bregar tillade att Fed kan bli tvungen att göra större eftergifter när det gäller räntesänkningar än hittills, och noterade att marknaderna vill ha lägre räntor och att förväntningarna ökar på en ny, mer duvaktig ordförande för Federal Reserve som skulle sträva efter att leverera det resultatet.

Europeiska räntor

• Penningmarknadsprissättningen för en räntesänkning med 25 punkter av Europeiska centralbanken i februari 2026 ligger fortfarande under 10 %.

• För att få till stånd en omvärdering av dessa förväntningar väntar investerare på ytterligare ekonomisk data från euroområdet, inklusive inflation, arbetslöshet och lönesiffror.

Ränteskillnad

Efter Federal Reserves senaste beslut minskade ränteskillnaden mellan Europa och USA till 160 baspunkter till förmån för amerikanska räntor, den minsta skillnaden sedan maj 2022, vilket stöder ytterligare vinster för euron mot den amerikanska dollarn.

Den japanska yenen steg i den asiatiska handeln på onsdagen mot en korg av större och sekundära valutor och låg kvar i positivt territorium för tredje gången i rad mot den amerikanska dollarn. Detta följde på starka varningar från japanska myndigheter som signalerade att Tokyo är redo att intervenera för att stödja den lokala valutan.

Samtidigt, enligt protokollet från Bank of Japans möte i oktober, diskuterade beslutsfattarna behovet av att fortsätta höja räntorna mot nivåer som anses neutrala för ekonomin. Flera av de nio styrelseledamöterna noterade att de senaste nedgångarna i yenen skulle kunna leda till alltför hög inflation genom högre importkostnader.

Prisöversikt

• Japansk yenkurs idag: Dollarn föll med 0,4 % mot yenen till 155,55, från en öppningsnivå på 156,21, efter att ha noterat en intradagshögsta på 156,28.

• Yenen avslutade tisdagens handelsdag med en uppgång på cirka 0,4 % mot dollarn, vilket markerar sin andra dagliga uppgång i rad efter starka japanska varningar om överdrivna valutarörelser.

Japanska myndigheter

Japans finansminister Satsuki Katayama bekräftade att Japan har "full handlingsfrihet" att vidta djärva åtgärder för att hantera den alltför stora volatiliteten i yenen.

Vid en presskonferens på tisdagen sa Katayama att de senaste rörelserna i den lokala valutan inte alls återspeglar marknadsfundamenten, utan drivs av spekulation, vilket ger Tokyo rättfärdigande att intervenera på marknaden om det behövs.

Katayama tillade att regeringen skulle vidta lämpliga åtgärder för att motverka alltför stora rörelser, baserat på Japans avtal med USA som nåddes i september gällande växelkurspolitik.

Tidigare på måndagsmorgonen i Tokyo uttryckte både Japans högsta valutadiplomat Atsuki Mimura och kabinettssekreterare Minoru Kihara oro över "skarpa och volatila" rörelser på valutamarknaden.

De betonade att japanska myndigheter noggrant övervakar valutautvecklingen och varnade för att tjänstemännen är redo att vidta lämpliga åtgärder om det behövs, vilket är en tydlig signal om potentiella ingripanden för att begränsa överdriven volatilitet.

Japans bank

Enligt protokollet från Bank of Japans oktobermöte, som publicerades idag i Tokyo, diskuterade beslutsfattarna behovet av att fortsätta höja räntorna mot nivåer som anses vara neutrala för ekonomin, och vissa ledamöter menade att detta skulle bidra till att uppnå stabil långsiktig tillväxt.

Flera av de nio styrelseledamöterna varnade för att de senaste nedgångarna i yenen skulle kunna ge upphov till alltför hög inflation på grund av stigande importkostnader.

Vid mötet den 29–30 oktober höll Bank of Japan räntorna oförändrade på 0,5 %, men chef Kazuo Ueda skickade en stark signal om att en räntehöjning kunde vara i antågande. De två hökaktiga ledamöterna, Hajime Takata och Naoki Tamura, motsatte sig beslutet och föreslog utan framgång att höja räntan till 0,75 %.

Vid det efterföljande mötet som hölls denna månad i december höjde centralbanken räntorna till 0,75 %, den högsta nivån sedan september 1995, vilket markerar den andra höjningen under 2025 efter en tidigare höjning i januari.

Protokollet från oktobermötet visade att många medlemmar redan tror att förutsättningarna finns för ytterligare räntehöjningar, men de vill ha större klarhet i huruvida företagen kommer att fortsätta höja lönerna nästa år, särskilt mitt i den fortsatta osäkerheten kring effekterna av högre amerikanska tullar.

Japanska räntor

• Marknadsprissättningen för en höjning av räntan med en kvarts procentenhet från Bank of Japans möte i januari ligger kvar stabilt runt 20 %.

• För att få till stånd en omvärdering av dessa förväntningar väntar investerare på ytterligare data om inflation, arbetslöshet och löner i Japan.

Efter månader av ovisshet fick marknaderna äntligen inflationsdata förra veckan. Det länge försenade konsumentprisindexet för november gav en officiell inblick i det dagliga pristrycket efter att en rekordlång nedstängning av den offentliga sektorn hade stört den ekonomiska kalendern.

Siffrorna i sig var bättre än väntat. Den totala inflationen landade på 2,7 % jämfört med föregående år, medan kärninflationen registrerades på 2,6 %. Det var under de nästan 3 % som ekonomer hade förberett sig på, och det höll inflationen inom det psykologiskt viktiga "tvåhandtagsintervallet" som marknaderna har blivit fixerade vid inför 2026.

Samtidigt var rapporten långt ifrån idealisk eller "ren". Eftersom den amerikanska arbetsmarknadsmyndigheten Bureau of Labor Statistics inte kunde samla in prisdata för oktober under nedstängningen saknade publiceringen de vanliga månadsförändringarna som analytiker förlitar sig på för att mäta momentum. Istället liknade den en skarp ögonblicksbild – en bekräftelse på var inflationen ligger för närvarande snarare än en tydlig signal om vart den är på väg härnäst.

Den skillnaden är viktig. Och inte bara för räntor.

När inflationen blir en fråga om Amerika självt

År 2025 slutade inflationen att bara vara en berättelse om priser. Istället blev den en del av en bredare fråga som marknaderna ställde om USA – nämligen om amerikanska tillgångar fortfarande förtjänar den "premie" de har åtnjutit i mer än ett decennium, inom allt från aktier och obligationer till själva dollarn.

På den fronten gav detaljerna i KPI-rapporten föga lugnande intryck. Priserna på möbler och "hushållsprodukter" – en bred kategori som täcker allt från koppar och bestick till spadar och grästrimmers – fortsatte att stiga i takt med att företag började föra igenom högre importkostnader kopplade till tullar. Livsmedelsinflationen förblev också envis, med priser på kött, fjäderfä och ägg som steg med cirka 5 % under det senaste året. Bostadskostnaderna fortsatte också att stiga, med priserna på bostäder som steg med ungefär 3 % jämfört med föregående år.

Denna blandning har blivit bekant: ojämn varuinflation, tullar som tyst gör sitt jobb i bakgrunden och ihållande höga hyror och bostadskostnader. Federal Reserves ordförande Jerome Powell har upprepade gånger pekat på handelspolitiken som en anledning till att inflationen har överträffat förväntningarna, samtidigt som han betonat att tjänstemän behöver tydligare bevis innan de drar slutsatsen om pristrycket återspeglar en engångsjustering eller något mer varaktigt. För valutamarknaderna får den tvetydigheten verkliga konsekvenser.

Varför inflationen spelar roll för dollarn även när den faller

Valutamarknader är inte alltid känsliga för inflationen i sig. Det som spelar roll är vad inflationen signalerar – om tillväxt, politik, trovärdighet, styrning och kanske framför allt förutsägbarhet.

Under det senaste decenniet har USA kunnat tolerera högre inflation utan att dess valuta straffades. Under pandemin, till exempel, steg dollarn initialt som en säker hamn och förblev sedan ovanligt stark i flera år då den amerikanska ekonomin överträffade sina konkurrenter och ledde den globala räntehöjningscykeln. Starkare tillväxt, högre avkastning, djupa kapitalmarknader och institutionell stabilitet – så länge den mixen höll ihop, förblev dollarpremien intakt.

År 2025 började den blandningen att slitas ut.

Även när inflationen minskade, gjorde den det mitt i tulldrivna snedvridningar, politisk press på Federal Reserve och månader av saknad data som gjorde den ekonomiska bilden svårare att läsa. Investerare frågade sig inte längre bara om priserna föll tillräckligt snabbt; de ifrågasatte om själva spelreglerna förändrades.

Den omvärderingen definierade dollarns år.

Varför 2025 kan komma att bli ihågkommet som året då världen blinkade åt dollarn

I början av januari gick dollarn in i året nära sina senaste historiska toppar, med stöd av en decennielång uppgång. Sedan vände utvecklingen.

Från januari till juni föll dollarn med cirka 11 % mot en korg av större valutor – den sämsta utvecklingen under första halvåret sedan början av 1970-talet, då Bretton Woods-systemets kollaps och oljekrisen vände upp och ner på den globala ordningen.

Det som förändrades hade mindre att göra med penningpolitiken och mer att göra med förväntningar. Efter valet 2024 antog marknaderna i stort sett en ny fas av överpresterande amerikansk ekonomi, med stöd av kapitalinflöden, motståndskraftiga amerikanska konsumenter och en politiskt oberoende Federal Reserve. Den berättelsen sprack under våren, när nya tullmeddelanden och bredare osäkerhet tvingade investerare att ompröva tillväxt, inflation och statsskuld på en gång.

Avgörande var att dollarn försvagades trots att Federal Reserve motsatte sig att signalera förestående räntesänkningar. Istället började marknaderna prissätta en annan historia: långsammare tillväxt i USA, urholkade fördelar med styrelseskick och en förlust av tydlighet. När investerare slutade tro att USA var otvetydigt dominerande, slutade dollarns avkastningspremie att göra samma sak.

Kapitalflöden följde. Utländska investerare innehar amerikanska tillgångar värda mer än 30 biljoner dollar, varav mycket historiskt sett inte valutasäkrat mot valutarisk – en implicit satsning på en stark dollar. När valutan sjönk i början av 2025 började samma investerare lägga till valutasäkringar, vilket i praktiken sålde dollar på marknaden. Med tanke på omfattningen av utländskt ägande av amerikanska tillgångar kan även små förändringar i säkringsbeteendet skapa betydande press.

Ett golv utan returer

Vid mitten av året hade dollarns nedgång stabiliserats. Starkare ekonomisk statistik än väntat i juli, tillsammans med tecken på att tullar inte drabbade aktiviteten så hårt som befarat, bidrog till att stabilisera stämningen. Men stabilisering är inte återhämtning.

Under större delen av andra halvan av 2025 höll sig dollarn nära sina bottennivåer och rörde sig i sidled utan en övertygande återhämtning. Det beteendet i sig är talande. Den inledande omprissättningen av USA:s dominans må vara fullständig, men den gamla premien har inte återställts – trots aktier inom artificiell intelligens.

Sedan kom torsdagens inflationsrapport.

Om KPI-data hade visat en tydlig och avgörande disinflationstrend hade det kanske fungerat som en katalysator – och förstärkt idén att inflationsriskerna höll på att avta, att Federal Reserve kunde lätta på sin politik med tillförsikt och att USA:s överprestationer återigen höll på att göra sig gällande. Istället fick marknaderna bara en delvis signal. Inflationen minskar, men ojämnt; tullar driver fortfarande upp priserna; osäkerheten är fortsatt hög. För valutamarknader som värdesätter tydlighet var det inte tillräckligt för att förändra den rådande dynamiken.

Är dollarn "klar" år 2026?

Det är fel fråga. Den bättre frågan är om marknaderna kommer att slutföra den omkalibrering som började 2025 – eller besluta att USA fortfarande, på gott och ont, är den minst riskfyllda platsen i världen.

Vissa strateger, inklusive de på Morgan Stanley, förväntar sig ytterligare dollarförsvagning i takt med att den amerikanska tillväxten saktar ner, ränteskillnaderna minskar och utländska investerare fortsätter att säkra sina tillgångar. Andra menar att den nedgång som antyds av de senaste konsumentförtroendeundersökningarna paradoxalt nog skulle kunna utlösa en förnyad "flykt till säkerhet" som stöder den amerikanska dollarn.

Båda resultaten är rimliga. Det som verkar mindre troligt är en snabb återgång till den obehindrade dollardominans som präglade stora delar av 2010-talet.

Vad detta innebär för oss alla

Valutarörelser är bland de mest abstrakta krafterna på marknader – ett dis av decimaler och diagram. Tills de, förstås, dyker upp i verkligheten. En svagare dollar innebär dyrare utlandsresor, dyrare import – champagne, handväskor, de där fina franska skorna jag hela tiden spanar in på nätet – och färre fynd totalt sett. För de flesta hushåll är det en långsam ackumulering av kostnader som gör att livet känns lite dyrare.

Den verkliga historien är inte dollarns nedgång på 11 procent. Det är det som orsakade den. För första gången på länge prissätter investerare runt om i världen möjligheten att "amerikansk exceptionalitet" kan komma med ett utgångsdatum.

Oavsett om de har rätt eller fel, så framstår den förändringen i förväntningar för mig som den mest betydelsefulla omprissättningen under 2025.

Konsumenter som redan är nedbrutna av en långvarig prisökning förbereder sig på nytt tryck – och den här gången kommer det från koppar.

Kopparpriserna har stigit till över 12 000 dollar per ton för första gången någonsin, vilket nått en rekordnivå på London Metal Exchange och utlöst en ny våg av inflationstryck över hela ekonomin.

Uppgången återspeglar en volatil blandning av handelsosäkerhet, utbudsbrist och stigande efterfrågan – vilket i allt högre grad sätter vardagsprodukter i farozonen.

Tullar driver uppgången

Priserna har delvis drivits upp av tullar som införts av USA:s president Donald Trump, som i augusti införde en tull på 50 % på halvfabrikat av koppar och vissa kopparderivat under nationella säkerhetsmyndigheter.

Medan raffinerad koppar – som står för ungefär hälften av USA:s import – för närvarande är undantagen, har åtgärderna redan stört de globala handelsflödena och minskat utbudet för amerikanska tillverkare.

Effekten förstärktes av förhandsköp tidigare i år, då köpare skyndade sig att hamstra koppar inför tullarna som trädde i kraft den 1 augusti. Den rusningen tömde tillgängliga lager och drev upp priserna över hela världen, vilket drev upp koppar till rekordnivåer även när efterfrågan i Kina, världens största kopparkonsument, har minskat.

Problemet går bortom tullar

Tullar är bara en del av historien.

Kopparpriserna var redan under press efter år av underinvesteringar som lett till brist på nya gruvor i branschen. Samtidigt har efterfrågan ökat kraftigt i takt med att kopparanvändningen ökar i elfordon, uppgraderingar av elnät, projekt för förnybar energi och datacenter.

Med få nya projekt som kan komma igång inom kort, säger analytiker att kopparpriserna sannolikt kommer att förbli höga – och konsumenterna känner redan av effekterna.

En direkt träff mot hushållen

Koppar finns i nästan alla moderna hem, från elledningar och VVS till värme- och kylsystem.

Branschuppskattningar tyder på att en ominstallation av eldragning i ett hem vanligtvis kostar mellan 6 000 och 18 000 dollar, och kan uppgå till 30 000 dollar i större eller äldre fastigheter – en börda som har blivit tyngre i takt med att kopparpriserna stiger.

Entreprenörer säger att stigande kopparpriser redan blåser upp offerter för uppgraderingar av elpaneler, installationer av uttag och renoveringsprojekt, särskilt i kök och badrum.

Hushållsapparater under press

Även stora hushållsapparater känner av pressen. Kylskåp, tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner och luftkonditioneringsapparater är starkt beroende av koppar för motorer, kompressorer och spolar.

En enda tvättmaskin kan innehålla mellan ett och två kilo koppar, medan större apparater använder ännu mer. När råvarukostnaderna stiger reagerar tillverkarna ofta genom att höja priserna, minska kampanjerna eller nedgradera specifikationerna i modeller i lägre prisklassen.

Bilar – och elbilar ännu mer utsatta

Fordon är ytterligare en belastningspunkt. En konventionell bensindriven bil innehåller ungefär 22 till 24 kg koppar, medan elbilar använder betydligt mer – ofta mellan 60 och 90 kg – på grund av högspänningskablar, batterisystem och elmotorer.

Det gör prissättningen av elbilar särskilt känslig för kopparkostnader, vilket komplicerar biltillverkarnas ansträngningar att göra elbilar mer överkomliga för konsumenterna.

Elektronik inte immun

Inte ens elektronik skonas. Smartphones innehåller vanligtvis 15 till 30 gram koppar, medan stationära datorer kan innehålla mer än ett kilo.

Även om mängden per enhet kan verka liten, innebär den globala produktionens omfattning att högre kopparpriser fortfarande pressar tillverkare, särskilt i lägre prissegment av marknaden.

Potentiell påverkan på elräkningar

Även energibolag kan komma att känna av påfrestningarna på medellång sikt. Koppar är en kritisk komponent i elnät och elinfrastruktur, och högre kostnader kan så småningom påverka elpriserna i takt med att energibolagen uppgraderar sina system för att stödja elfordon och förnybar energi.

Kort sagt, med kopparpriser som ligger kvar på historiskt höga nivåer, kommer effekterna att sprida sig från de globala marknaderna till detaljerna i vardagen – vilket ytterligare kommer att lägga en börda på konsumenter världen över.