Euron stärktes i den europeiska handeln på onsdagen mot en korg av globala valutor, och fortsatte sina vinster för tredje gången i rad mot den amerikanska dollarn och nådde en veckas högsta nivå. Rörelsen stöddes av den fortsatta nedgången i dollarn och optimism kring framsteg mot ett potentiellt fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina.

Med osäkerheten fortfarande kring sannolikheten för en räntesänkning från Europeiska centralbanken i december väntar investerare på ytterligare ekonomisk data om inflation, arbetslöshet och tillväxt i hela euroområdet för att bättre bedöma hur ECB:s politik kommer att lättas framöver.

Prisöversikt

• EUR/USD steg med 0,2 % till 1,1592 – den högsta nivån på en vecka – från en öppningsnivå på 1,1570, efter att ha nått en intradagslägsta nivå på 1,1563.

• Euron avslutade tisdagen med en uppgång på cirka 0,45 %, vilket markerar sin andra raka dagliga uppgång, understödd av positiv utveckling i fredssamtalen samt svag ekonomisk statistik från USA.

Amerikansk dollar

Dollarindexet föll med cirka 0,25 % på onsdagen, vilket markerar den tredje nedgången i rad och nådde en veckas lägsta nivå. Detta återspeglar en fortsatt nedåtgående trend för den amerikanska valutan mot både stora och mindre valutamotsvarigheter.

Nedgången kommer då marknaderna prisar in en högre sannolikhet för en räntesänkning från Federal Reserve i december, drivet av en ström av svagare amerikansk data och mer duvförbättrande kommentarer från flera Fed-tjänstemän.

Ukrainas fredsramverk

Diplomatin har intensifierats de senaste veckorna i takt med att ansträngningarna för att avsluta det mer än treåriga kriget i Ukraina accelererar. Det ursprungliga amerikanska förslaget – ett ramverk med 28 punkter – fungerade som utgångspunkt för samtal mellan USA, Ukraina och flera europeiska partners. Kiev avvisade det tidiga utkastet som alltför gynnsamt för Moskva, särskilt i frågor om suveränitet, gränser och regionala säkerhetsgarantier.

Denna motståndsrörelse ledde till en ny förhandlingsrunda i Genève, med fokus på att omforma planen till något mer balanserat. Samtalen resulterade i ett gemensamt uttalande från USA och Ukraina där man tillkännagav ett "uppdaterat och förfinat ramverk" med justeringar av känsliga avsnitt och en starkare betoning på territoriell integritet och säkerhetsgarantier.

President Volodymyr Zelenskyj beskrev den nya versionen som ”mer balanserad” och innehållande ”rätt element”, vilket signalerar en mjukare hållning från Kiev. Europeiska kommissionen välkomnade också framstegen och kallade den reviderade planen en realistisk grund för att gå vidare med förhandlingarna.

Ramverket väntar dock fortfarande på ett officiellt svar från Moskva, som säger att de ännu inte har fått tydliga detaljer. Stora tvistefrågor – såsom statusen för omtvistade territorier, Ukrainas Nato-ambitioner och framtida säkerhetsgarantier – är fortfarande olösta.

Ändå ser analytiker återupptagandet av en strukturerad, multilateral dialog som ett meningsfullt skifte bort från det militära dödläget mot ett mer moget diplomatiskt spår.

Uppåtgående sentiment

• Chris Turner, chef för valutastrategi på ING, sa att även om marknaderna har sett liknande optimism tidigare, börjar tecken på en fredlig ram synas inom valutahandeln. Han tillade att fallande energipriser också kan stödja euron.

• SEB Bank noterade i september att euron kunde stiga med så mycket som 7,5 % mot dollarn om ett trovärdigt fredsavtal nås.

• SEB-analytiker sa att ett sådant genombrott skulle vara ”omvälvande för europeisk tillväxt och inflationsdynamik”, vilket skulle öka hushållens köpkraft och återuppliva industrisektorn.

Europeiska priser

• Marknadsprissättningen för en ECB-räntesänkning med 25 punkter i december ligger kvar på en stabil nivå runt 25 %.

• Investerare väntar på ytterligare data från euroområdet om inflation, arbetslöshet och löneutveckling för att finjustera förväntningarna inför decembermötet.

Den nyzeeländska dollarn stärktes generellt på onsdagen mot en korg av större och mindre valutor, och fortsatte att vinna för andra gången i rad mot den amerikanska dollarn och nådde en treveckors högsta nivå. Detta kommer i takt med att investerare ökade sin exponering mot kiwi efter att Reserve Bank of New Zealand antog en mer hökaktig ton vid sitt sista möte för året.

I linje med marknadens förväntningar – och vilket markerar den tredje räntesänkningen i rad – sänkte RBNZ räntorna med 25 punkter till den lägsta nivån på tre år, samtidigt som det signalerar att den nuvarande lättnadscykeln i praktiken närmar sig sitt slut i takt med att tecken på ekonomisk återhämtning börjar framträda.

Prisöversikt

• NZD/USD steg med 1,4 % till 0,5697, den högsta nivån sedan 4 november, upp från en öppningsnivå på 0,5618. Paret noterade en intradagslägsta på 0,5616.

• Kiwi avslutade tisdagen upp 0,2 % mot den amerikanska dollarn, dess andra uppgång på tre handelsdagar, med stöd av en svagare dollar.

Nya Zeelands reservbank

RBNZ sänkte sin officiella styrränta med 25 punkter till 2,25 % på onsdagen – den lägsta nivån sedan maj 2022 – vilket är den nionde sänkningen sedan lättnadscykeln började för ett år sedan och den tredje i rad. Banken har nu sänkt styrräntorna med sammanlagt 325 punkter sedan augusti 2024, då inflationen saktade tillbaka till det medellångsiktiga målintervallet på 2–3 % mitt i svag ekonomisk aktivitet och en försvagad arbetsmarknad.

I sitt sista policyuttalande för året – och det sista under chef Christian Hawkesby innan den svenska ekonomen Anna Breman tillträder i december – sade centralbanken att framtida åtgärder skulle bero på hur inflation och ekonomiska förhållanden utvecklas på medellång sikt.

Den noterade att inflationsriskerna nu är "balanserade", och den ekonomiska aktiviteten förväntas förbli svag fram till mitten av 2025 innan den gradvis förbättras i takt med att lägre räntor stöder hushållens utgifter.

Protokoll från mötet visade att beslutsfattarna debatterade att hålla räntan oförändrad på 2,50 % eller sänka den med 25 punkter, varvid fem av de sex ledamöterna röstade för sänkningen.

Vid en presskonferens lyfte guvernör Hawkesby fram den politiska förändringen och noterade att utsikterna "lutar något nedåt" men är förenliga med att hålla styrräntan oförändrad till och med 2026. Banken förväntar sig nu att OCR kommer att nå 2,20 % under första kvartalet 2026 och 2,65 % under fjärde kvartalet 2027 – lägre än augustiprognoserna men fortfarande återspeglar en mer hökaktig partiskhet, med lite utrymme kvar för ytterligare lättnader.

Nya Zeelands ränteprognos

• Efter RBNZ beslut sjönk marknadsprissättningen för ytterligare en sänkning med 25 baspunkter i februari 2026 under 20 %.

• Terminsmarknaderna förutspår att styrräntan vid slutet av 2026 ligger runt 2,25 %.

Analytikerkommentar

• Nick Tuffley, chefekonom på ASB Bank, sa att dörren till ytterligare lättnader ”inte är så vid som många hade förväntat sig” och tillade att RBNZ generellt sett var mer försiktig än väntat. Han noterade att ytterligare en sänkning är osannolik om inte den ekonomiska statistiken försvagas avsevärt.

• Doug Steel, chefekonom på BNZ, sa att hindret för ytterligare åtgärder nu är högt och tillade: ”Uppgifterna skulle behöva överraska markant på nedsidan för att driva RBNZ mot ytterligare lättnader.”

Amerikanska aktieindex steg på tisdagen då handlare ökade sina satsningar på en räntesänkning från Federal Reserve.

Enligt CME FedWatch steg sannolikheten för en sänkning med 25 baspunkter i december till 83 %, jämfört med 50 % en vecka tidigare.

Förändringen följde på kommentarer från flera beslutsfattare vid Fed som stödde en fortsatt kurs med lägre lånekostnader på kort sikt utan att äventyra inflationsutvecklingen, med hänvisning till en försvagad arbetsmarknad.

En rapport från ADP visade att den amerikanska privata sektorn förlorade i genomsnitt cirka 13 500 jobb per vecka under de fyra veckor som slutade den 11 november.

Fed-chef Christopher Waller sade på måndagen att en räntesänkning i december är nödvändig, även om han noterade att januaribeslutet kan bli mer komplicerat på grund av eftersläpningen av försenad data.

Klockan 18:28 GMT steg Dow Jones Industrial Average med 1,2 % (558 poäng) till 47 006. S&P 500 steg med 0,7 % (47 poäng) till 6 753, medan Nasdaq Composite steg med 0,4 % (90 poäng) till 22 965.

Det tjugoförsta århundradets konkurrens mellan stormakter utkämpas inte längre på slagfält eller på oljemarknader; den äger nu rum inom halvledarnas mikroskopiska kretsar. Dessa komponenter, som en gång betraktades som den osynliga ryggraden i konsumentelektronik, har blivit frontlinjen i dagens globala geopolitiska klyfta. Det som började som en tulldriven handelskonflikt har utvecklats till något mycket allvarligare: ett fullskaligt teknologiskt krig centrerat kring en komponent liten i storlek men enormt strategiskt värde – halvledarchipset. Som ordspråket säger: "Den som kontrollerar chips kontrollerar världen." Kontroll betyder här att hålla nycklarna till framtiden för artificiell intelligens, kvantberäkning, globala leveranskedjor och avancerade vapen. Från TV-fjärrkontroller till satelliter finns kiselchips överallt.

Problemet är att Washington ser Kinas teknologiska uppgång som ett existentiellt hot mot Amerikas position, medan Peking ser amerikanska tullar som ett försök att stoppa dess uppgång innan den börjar. Varje exportförbud, varje subventionsprogram och varje marknadsrestriktion skickar nu chockvågor över hela världen och drar in både allierade och rivaler i kapplöpningen om halvledare. Det här är inte bara handelstvister, utan en komplex kamp som kommer att avgöra vem som leder nästa globala ordning: USA med sin teknologiska dominans, eller Kina med sin ambition om självförsörjning. Insatserna är högre än någonsin – inget mindre än själva kontrollen över den globala makten.

Denna rivalitet började med tullar 2018, efter att Washington anklagat Peking för stöld av immateriella rättigheter och otillbörliga handelsmetoder. Dessa anklagelser utlöste ett handelskrig som skakade om de globala marknaderna och så småningom utvecklades till en mer strategisk konflikt: halvledarkriget. Kinas syn formas av vad de kallar "förödmjukelsens århundrade", där de ser utländskt tryck som ytterligare ett försök att hålla dem tekniskt efter – vilket gör chiptillverkning till både ett politiskt mål och en strategisk slutpunkt.

Taiwan bidrar till ytterligare en spänning. Ön producerar majoriteten av världens avancerade halvledare och är hemvist för TSMC, vilket gör den både till en strategisk tillgång och en potentiell spänningspunkt. USA säger att de stöder Taiwan för att bevara sin tekniska fördel, medan Kinas mål går mycket längre: återförening och att bryta Amerikas grepp. "Kiselkriget" är därför kopplat till några av världens farligaste geopolitiska spänningspunkter. Chips är inte längre bara komponenter – de är maktinstrument. USA och Kina konkurrerar inte längre bara; de är inlåsta i ett krig utan bomber eller missiler, utkämpat genom leveranskedjor och mikrokretsar.

Det som gör chipindustrin unik är att inget enskilt land kan kontrollera hela processen. USA är ledande inom design och mjukvara; Taiwan och Sydkorea dominerar avancerad tillverkning; Nederländerna levererar viktig litografisk utrustning; Japan tillhandahåller specialiserade material. Kina ligger efter i de mest avancerade segmenten. Varje störning i Amerika eller Taiwan kan lamslå hela industrier och göra halvledare till en av de viktigaste geopolitiska spänningspunkterna i världen. Och konsekvenserna går långt bortom ekonomin: chips driver drönare, hypersoniska missiler och moderna krigföringsverktyg. Amerikas strategiska mål är tydligt – att avskärma Kina från den mest avancerade tekniken för att bevara USA:s dominans.

Verkligheten är bister: nästa globala krig kanske inte utkämpas med stridsvagnar eller kärnvapen, utan med halvledare. Den som vinner chipkriget kommer inte bara att kontrollera teknologin, utan också reglerna för den nya globala ordningen. Kisel ses nu som den nya oljan, det nya stålet, till och med det nya krutet för det tjugoförsta århundradet.

USA ser chipkriget som porten till makten under detta århundrade, vilket är anledningen till att halvledare har gått från handel till strategi. De behandlas inte längre som konsumtionsvaror utan som vapen för påverkan. Washington vill bevara sin status som världens enda supermakt, och i den digitala tidsåldern är halvledare dess vassaste vapen. Dess strategi har två spår: att strypa Kinas tekniska framsteg och bygga en fästning av allierade för att försvara Amerikas ledning. Detta inkluderar att förbjuda företag som Huawei och SMIC, svartlista kinesiska teknikföretag och begränsa avancerad EUV- och DUV-litografiutrustning.

CHIPS and Science Act från 2022 – mer än 50 miljarder dollar i subventioner – understryker att kisel nu är en fråga om nationell säkerhet, inte ekonomi. Ännu viktigare är att Amerika har lyckats dra in sina allierade – Japan, Nederländerna, Sydkorea och Taiwan – i denna kiselallians och använt dem för att genomdriva sin politik. TSMC:s beslut att bygga fabriker i Arizona är inte bara ett ekonomiskt drag: det är ett geopolitiskt steg för att förankra amerikanskt inflytande inom avancerad chiptillverkning.

Realister menar att denna allians inte är samarbete utan en allians för överlevnad. USA drar nya kalla krigets gränser för att avgöra vem som leder och vem som följer. Att förvandla halvledare till ett vapen går långt bortom fri marknadskonkurrens; det handlar om att skydda dominans i ett system där tekniken är det vassaste bladet. Amerika vill förhindra Kina från att uppnå jämlikhet; Kina, å andra sidan, ser varje amerikanskt förbud eller sanktion som ytterligare ett kapitel i en lång historia av förödmjukelse. För Peking är halvledare kärnan i nationell överlevnad. "Made in China 2025" och massiva statliga subventioner är en del av det uppdraget. Kina öser miljarder i kisel – forskning, design och tillverkning – och rekryterar ingenjörer över hela världen för att uppnå ett mål: att bryta beroendet av väst.

Ändå är Kina fortfarande fångat i vad realisterna kallar "teknikberoendefällan". Landet kan designa chip, men det förlitar sig fortfarande på holländsk litografi, taiwanesisk tillverkning och amerikanska mjukvaruverktyg. Kina klättrar uppför ett teknologiskt berg medan USA fortsätter att ta bort stegen. För Peking är det kärnan i en nationell återupplivning att bryta USA:s grepp om teknologin. För Xi Jinping är halvledare inte bara ekonomiska drivkrafter – de är instrument för suveränitet. I en värld där teknologin är ett slagfält skulle en förlust av chipkriget innebära ett nytt "århundrade av förödmjukelse", medan ett accepterande av kinesisk jämlikhet skulle innebära att USA ger upp sitt globala ledarskap. Ingetdera resultatet är acceptabelt. Detta är en existentiell kamp, inte en ekonomisk rivalitet.

Konflikten är inte längre bara mellan USA och Kina – den omformar hela världsordningen. Två teknologiska världar framträder: en byggd på amerikanska chips och västerländska leveranskedjor, den andra i linje med Kinas snabbt växande ekosystem. Allierade är fångade mittemellan. Taiwan, som producerar 90 % av världens mest avancerade chips, är nu av enorm strategisk betydelse och en potentiell utlösande faktor för konflikt. Sydkorea står vid ett vägskäl mellan sin säkerhetsallians med Washington och sin största exportmarknad i Kina. Nederländerna har sett sin industri bli ett verktyg i USA:s strategi efter att ha pressats att blockera ASML från att sälja avancerad litografiutrustning till Kina. EU, ovilligt att välja sida, satsar miljarder på att bygga sin egen chipsektor – ovilligt att hamna på efterkälken i en värld där teknik är det nya kärnvapnet.

Men den globala ekonomin kommer att få betala ett högt pris. Att dela upp leveranskedjor innebär högre kostnader, överflödiga fabriker och långsammare innovation. Utvecklingsländer kommer att tvingas in i det ena eller det andra lägret – en allians som påtvingats dem av ett krig de inte startade. Den globala ekonomin kommer att förbli instabil i åratal.

Realister kommer att säga att denna utveckling är naturlig i stormaktsrivalitet, men insatserna är mycket farligare. Om 1900-talet var en era av "oljekrig", kommer det tjugoförsta att vara en era av "kiselkrig". Skillnaden är att olja fanns på många platser – men chips är beroende av en handfull hinder, vilket gör den globala ekonomin skör och extremt sårbar för konflikter. Halvledarkriget är inte bara ekonomiskt; det är en geopolitisk tidsbomb.

Slutsats:

Rivaliteten mellan halvledarna är inte en traditionell konfrontation mellan arméer utan en betydligt mer komplex strid sammanflätad med den globala ekonomins livslinor. Varje amerikansk restriktion ökar Kinas beslutsamhet; varje kinesisk strävan efter självförsörjning ökar Washingtons rädsla för att förlora dominans – vilket skapar en cykel av oändlig eskalering. Denna konkurrens kan inte lösas genom diplomati eller kompromisser som i tidigare handelstvister, eftersom teknologi har blivit själva kärnan i makt. Ändå kan både Washington och Peking, i sin strävan efter dominans, försvaga själva det globala system som deras ekonomier är beroende av.

Historien kommer att minnas 2000-talets ”kiselkalla krig” inte som en era av innovation, utan som en kraft som demonterade världsordningen.