Den amerikanska dollarn gick på fredagen mot sin sämsta veckovisa utveckling sedan slutet av juli, då handlare intensifierade sina satsningar på ytterligare penningpolitiska lättnader från Federal Reserve nästa månad, medan likviditeten förblev tunn på grund av Thanksgiving-helgen i USA.

Dollarindexet – som mäter den amerikanska valutan mot en korg av sex större konkurrenter – steg senast 0,1 % till 99,624, och återhämtade en del av sina förluster efter en fem dagar lång nedgång, vilket ledde till sitt värsta veckofall sedan den 21 juli.

Enligt CME:s Fed-terminskontrakt prissattes en implicit sannolikhet på 87 % för en räntesänkning med 25 baspunkter vid policymötet den 10 december, jämfört med 39 % en vecka tidigare.

Avkastningen på amerikanska 10-åriga statsobligationer steg med 0,8 punkter till 4,0037 %, efter en återhämtning som följde fem dagar i rad av nedgångar som hade drivit avkastningen till kortvarigt under 4 % två gånger.

Den japanska yenen svänger i takt med att datastödet minskar

I Asien fluktuerade den japanska yenen mellan vinster och förluster efter en period av svaghet och sjönk senast med 0,1 % till 156,385 per dollar, då arbetsmarknads- och inflationsdata stödde förväntningarna om att Japan rör sig mot en åtstramning av politiken, trots valutans fortsatta svaghet som har ökat sannolikheten för intervention från finansministeriet.

Yenen hade stärkts kortvarigt efter att data visade att konsumentpriserna i Tokyo steg med 2,8 % i november, vilket överträffade ekonomernas förväntningar och Bank of Japans mål på 2 %.

”Med en fortsatt stram arbetsmarknad och en kärninflation (exklusive färska livsmedel och energi) fortfarande över 3 % för tillfället, kommer Bank of Japan att återuppta sin åtstramningscykel under de kommande månaderna. Slutsatsen är att argumenten för en åtstramning av politiken fortfarande är intakta”, säger analytiker från Capital Economics i en analysrapport.

Yenen är på väg mot sin tredje månad av förluster, samtidigt som premiärminister Sanae Takaichis regering rullar ut ett stimulanspaket på 21,3 biljoner yen (135,4 miljarder dollar), medan BOJ fortsätter att avvakta med att höja räntorna trots att inflationen överstiger sitt mål.

Euron och pundet står stilla… och uppmärksamheten riktas mot ansträngningarna att avsluta Ukrainakriget

Euron hölls kvar på 1,1600 dollar med liten förändring under den asiatiska handeln, efter att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj på torsdagen sa att delegationer från Ukraina och USA kommer att mötas denna vecka för att diskutera en formel som man enades om under Genèvesamtalen för att avsluta kriget med Ryssland och säkra säkerhetsgarantier för Kiev.

Pundet sjönk med 0,1 % till 1,323 dollar men var på väg mot sin bästa veckovisa utveckling sedan början av augusti, efter att Storbritanniens finansminister Rachel Reeves presenterade planer på att höja skatterna med 26 miljarder pund (34 miljarder dollar) på onsdagen.

Reeves svarade på torsdagen på kritiken mot utgiftsplanerna, som skulle finansiera ytterligare socialbidrag genom att höja skattebördan till sin högsta nivå sedan andra världskriget.

Råvaruvalutor: australiska dollarn, yuanen och kiwien

Den australiska dollarn handlades till 0,6536 dollar, en ökning med 0,1 % i tidiga affärer, efter att data visade att den privata sektorns krediter steg med 0,7 % i oktober jämfört med föregående månad, en liten acceleration från föregående avläsning.

Offshore-yuanen hölls på 7,074 per dollar och är på väg mot sin bästa månadsutveckling sedan augusti.

Den nyzeeländska dollarn – ”kiwin” – handlades till 0,5725 dollar, en minskning med 0,1 %, efter att ha avslutat sin starkaste vecka sedan slutet av april.

Euron försöker sig på en blygsam återhämtning, med EUR/USD som stiger till 1,1589 och rör sig tillbaka över sina kortsiktiga glidande medelvärden, vilket ger en tidig signal om återvändande hausseartad momentum. Och även om paret ligger kvar inom ett bredare konsolideringsintervall har momentumindikatorerna börjat förbättras – vilket ger en indikation på att euron kan förbereda sig för ett utbrottsförsök under de kommande dagarna.

Teknisk utsikt: uppåtgående momentum återuppbyggs gradvis

Prisutvecklingen visar en liten men meningsfull förändring:

Uppgången över 15-dagars glidande medelvärde på 1,1574 och 20-dagars glidande medelvärde på 1,1561 signalerar en kortsiktig uppgång. Utplaningen av dessa medelvärden tyder på avtagande nedåtgående momentum och en tidig bildande av en högre bottennivå. 14-dagars RSI ligger på 51,07 och har rört sig tillbaka över den neutrala linjen på 50 – ofta ett tidigt tecken på förbättrat momentum eller ett potentiellt trendskifte. Paret ligger fortfarande inom intervallet, men den tekniska biasen har lutat till förmån för eurotjurar för första gången på flera veckor.

Grundläggande bakgrund: förbättrad riskaptit stöder euron

Flera faktorer har bidragit till att stabilisera EUR/USD:

Europositiva faktorer inkluderar förbättrad global risksentiment, eurozondata som – trots blandade signaler – inte har visat ytterligare försämring, och en något mer optimistisk ton från ECB som har minskat trycket på valutan.

Den svaga amerikanska dollarn är också en viktig drivkraft: dollarn har backat samtidigt som räntorna har stabiliserats, marknaderna tror att Fed har avslutat sin stora åtstramningsfas, och dämpad amerikansk data har minskat incitamentet att köpa dollarn.

Ett brott över 1,1620–1,1640 skulle bekräfta kortsiktigt hausseartat momentum, medan en daglig stängning över 1,1700 skulle lyfta paret ur sin konsolideringsstruktur och signalera en bredare trendvändning. Omvänt skulle ett misslyckande med att hålla 1,1550 flytta uppmärksamheten tillbaka mot 1,1500, det nuvarande intervallgolvet.

Investerarsentiment: skiftar mot mild optimism

Detaljhandlare har ökat sin långa exponering, institutionell positionering har skiftat från baisseartad till neutral, och optionsmarknaderna visar en liten förbättring av den hausseartade prissättningen jämfört med förra veckan. Den övergripande stämningen är fortfarande balanserad – men lutar blygsamt till köparnas fördel.

Kort sagt visar EUR/USD tidiga tecken på en positiv vändning, med stöd av förbättrade tekniska data och en svagare dollar. Ett utbrott har ännu inte skett, men ett uppåtgående tryck ökar. Det positiva scenariot öppnar över 1,1620 och siktar på 1,1700, medan ett utbrott under 1,1550 återigen riktar uppmärksamheten mot 1,1500. För närvarande är euron stabil och återuppbygger gradvis momentum.

Data

En serie data som släpptes på fredagen tyder på att inflationen i euroområdet fortsätter att följa en lugnande utveckling, vilket stöder ekonomernas förväntningar om att den kommer att ligga kvar nära målet under de kommande åren – vilket minskar behovet av ytterligare räntesänkningar från Europeiska centralbanken.

Inflationen har legat runt ECB:s mål på 2 % under större delen av året, och beslutsfattare förväntar sig att den kommer att ligga kvar nära denna nivå på medellång sikt – en sällsynt framgång för en centralbank som kämpade med extremt låg inflation i ett decennium innan den steg över 10 % efter pandemin.

Den franska inflationen låg kvar på 0,8 % denna månad, sjönk något till 3,1 % i Spanien och var i stort sett oförändrad i flera större tyska delstater – vilket håller den sammanlagda inflationen för eurozonen, som kommer att publiceras på tisdag, på väg att ligga kvar nära 2,1 %.

Inga ytterligare räntesänkningar förväntas

En ECB-undersökning förra månaden visade att konsumenterna förväntar sig en inflation på 2,8 % nästa år, upp från 2,7 % månaden innan, medan treårsförväntningarna låg kvar på 2,5 % och femårsförväntningarna på 2,2 %.

Undersökningen – som omfattar 19 000 vuxna i 11 euroländer – stöder beslutsfattarnas uppfattning att inflationen har förankrats nära målet och sannolikt kommer att ligga kvar där under de kommande åren, även om kortsiktiga fluktuationer uppstår.

Av denna anledning ser finansmarknaderna praktiskt taget ingen chans till en räntesänkning nästa månad och ger endast ungefär en på tre sannolikheter för ytterligare lättnader nästa år. De flesta ekonomer tror att räntesänkningscykeln har nått sitt botten.

Debatten om räntesänkning fortsätter

Den interna ECB-debatten om räntesänkningar kommer dock sannolikt inte att avta inom den närmaste framtiden. Lägre energipriser kan pressa inflationen under målet 2026, och vissa beslutsfattare oroar sig för att ihållande låga värden kan sänka förväntningarna och befästa den svaga inflationen.

ECB brukar dock se bortom volatilitet orsakad av energipriser och fokusera på utsikterna på medellång sikt. Chefekonom Philip Lane varnade för att det underliggande pristrycket exklusive energi fortfarande är för högt.

Lane sade också att den inhemska inflationen väntas bli måttlig och pekade på ECB:s inkomst- och utgiftsundersökning, som visade att konsumenternas förväntningar på inkomsttillväxt steg till 1,2 % från 1,1 %, medan förväntningarna på utgiftstillväxt låg kvar på 3,5 %.

Även om ECB håller dörren öppen för ytterligare räntesänkningar har man tydligt gjort att man inte har någon brådska med att justera sin politik. Vissa beslutsfattare menar att banken kanske redan har slutfört sin lättnadscykel efter att ha halverat inlåningsräntan under det senaste året fram till juni.

Spotguld steg på fredagen och är på väg att notera sin fjärde raka månadsvinst, med stöd av växande investeraroptimism om att Federal Reserve kommer att sänka räntorna i december, medan ett tekniskt avbrott hos CME Group stoppade handeln med terminskontrakt.

Handeln på CME:s valutaplattform – tillsammans med terminer kopplade till valuta, råvaror, statsobligationer och aktier – stoppades efter störningen. Före avbrottet noterades amerikanska guldterminer för leverans i december senast till 4 221,30 dollar per uns.

Nicholas Frappell, global chef för institutionella marknader på ABC Refinery, sa: ”Den största effekten var en betydande utvidgning av OTC-spreadar i takt med att likviditeten försvann från terminsmarknaden.”

Spotpriset på guld steg med 0,7 % till 4 185,34 dollar per uns vid 07:17 GMT, vilket är den högsta nivån sedan den 14 november och är på väg mot en veckovis uppgång på cirka 3 %. Metallen är också redo för en uppgång på 3,9 % denna månad.

Tim Waterer, chefsanalytiker på KCM Trade, noterade: ”Likviditeten verkar tunn, vilket förstärker vissa prisrörelser. Mycket av guldets uppsida har drivits av förpositionering inför en potentiellt lägre räntemiljö.”

Handlare bedömer sannolikheten för en räntesänkning i december som 85 %, en kraftig ökning från 50 % veckan innan.

Kommentarer denna vecka från San Franciscos Fed-president Mary Daly och Fed-chef Christopher Waller förstärkte ytterligare förväntningarna om en sänkning nästa månad.

Och precis som president Donald Trump sa Kevin Hassett – som nu framstår som den ledande kandidaten att efterträda Jerome Powell som Fed-ordförande – att räntorna borde vara lägre.

Guld, som inte ger någon avkastning, gynnas vanligtvis av miljöer med lägre räntor.

Den amerikanska dollarn går in i sin sämsta vecka sedan slutet av juli, vilket gör dollarpriset på guld mer attraktivt för köpare som använder andra valutor.

Bland andra ädelmetaller steg spotpriset för silver med 1 % till 53,98 dollar per uns, och platina steg med 2,3 % till 1 645,60 dollar. Silver är upp 7,9 % denna vecka, medan platina har ökat med 8,9 %. Palladium sjönk med 0,4 % till 1 433,20 dollar men ligger fortfarande på väg mot en veckovis uppgång på cirka 4,3 %.

Globala energi- och industrisektorer är starkt beroende av sällsynta jordartsmetaller (REE), en grupp av 17 metaller som är viktiga för allt från elbilsbatterier och smartphones till vindkraftverk och katalysatorer. Även om sällsynta jordartsmetaller vanligtvis bara förekommer i små mängder – ofta som spårämnen bundna med liknande mineraler – är de inte riktigt sällsynta; vissa, som cerium, är mer rikligt förekommande än bly. Ändå återvinns endast cirka 1 % av dessa element globalt på grund av svårigheten att separera dem, deras låga koncentrationer i produkter och de energiintensiva och farliga återvinningsmetoder som används för närvarande.

Kritiska material som aluminium och kobolt har däremot betydligt högre återvinningsgrader – ofta närmar sig 100 %. Aluminiumskrot har nu framstått som ett av Europas mest värdefulla kritiska råvaror, i takt med att Europeiska unionen intensifierar sina ansträngningar för att behålla mer återvinningsbara resurser inom kontinenten. Enligt EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič lämnar mer än en miljon ton aluminiumskrot Europa varje år som export – en mängd som blocket anser vara alldeles för hög. Europa är en nettoexportör av aluminiumskrot, med leveranser som nådde rekordnivåer på 1,26 miljoner ton år 2024.

Stigande amerikanska tullar på primäraluminium har drivit en ökning av den europeiska skrotexporten till USA. En stor andel – upp till 65 % – går också till asiatiska marknader, inklusive Kina, Indien och Turkiet, medan andra volymer flyter till OECD-länder utanför EU. Även om president Donald Trump fördubblade tullarna på primär- och halvfabrikat av aluminium till 50 % i juni, är aluminiumskrot fortfarande undantaget. Trenden föregår dock Trumps andra administration: konsultföretaget Project Blue uppskattar att den europeiska skrotexporten till destinationer utanför EU har ökat med nästan 9 % årligen från 2018 till 2024.

EU har satt ett mål om att återvunnet material ska täcka 25 % av blockets totala behov av kritiska metaller senast 2030. Europa behöver mycket mer återvunnet aluminium eftersom återvinningen endast använder 5 % av den energi som behövs för att producera primäraluminium. Med stigande energikostnader som har tvingat många primärsmältverk i Europa att stänga ner, förvärrar ökningen av skrotexport kontinentens råvarubrist. Europeiska ledare befarar nu att de kanske inte når 2030-målet, och European Aluminium Association uppskattar att cirka 15 % av regionens återvinningsugnskapacitet för närvarande är ledig på grund av brist på råmaterial.

Allt aluminiumskrot är inte lika värdefullt. Högrent skrot, såsom använda dryckesburkar, är särskilt efterfrågat i Europa – en anledning till att aluminiumindustrin driver på för ett omedelbart exportförbud för denna kategori. Europa återvinner cirka 75 % av alla aluminiumburkar, jämfört med bara 43 % i USA. Däremot är blandad skrotkvalitet som ”Zorba” och ”Twitch”, som vanligtvis återvinns från uttjänta fordon, mycket svårare och dyrare att bearbeta, och EU är mer villigt att exportera det.

Återvinningspotential

Potentialen för återvinning av kritiska mineraler och REE är enorm. Tidigare studier visar att förbättringar av insamlingssystem för batterier, lampor och magneter skulle kunna höja återvinningsgraden för REE från dagens 1 % till mellan 20 % och 40 %. Det skulle motsvara ungefär 5 % av den globala utvunna REE-produktionen – ungefär hälften av USA:s årliga produktion. Ännu mer skulle kunna uppnås. Simon Jowitt, biträdande professor i geovetenskap vid University of Nevada, Las Vegas, berättade för ArsTechnica att återvinningsgraden skulle kunna överstiga 40 % om tekniker som elfordonssystem används i stor utsträckning.

Att återvinna stora mängder REE är dock ingen enkel uppgift. Mycket elektronik som är avsedd för återvinning innehåller endast små eller ojämna mängder REE, vilket gör återvinningen kostsam och ineffektiv. I många fall övervakar inte tillverkarna återvinningsprocesserna direkt, vilket gör dem omedvetna om de exakta materialen som ingår i deras egna produkter.

Här skulle den amerikanska sällsynta jordartsmetallindustrin kunna lära sig av Europa.

Enligt EU:s direktiv om avfall från elektriska och elektroniska produkter (WEEE) måste tillverkare finansiera eller utföra återvinning av sina egna apparater. Återförsäljare måste tillhandahålla kostnadsfria insamlingstjänster för elavfall, med tydliga regler för säljare och konsumenter. Försäljare av nya apparater är skyldiga att erbjuda kostnadsfri "återtagning" av liknande gamla artiklar, och stora återförsäljare måste ta emot små elektroniska apparater för återvinning utan att kräva något köp. Dessa policyer ingår i ett bredare ramverk som syftar till ansvarsfullt avfallshantering, återanvändning och återvinning av elektroniska apparater.

I slutändan kan framgång bero på politisk vilja – eller brist på densamma.

Tillståndsförfaranden i USA är notoriskt långa och sträcker sig ofta upp till tre decennier, jämfört med bara två år i länder som Australien och Kanada. De komplexa lagren av lokala, statliga och federala regleringar utgör också stora hinder för amerikanska gruvföretag, särskilt jämfört med deras kinesiska konkurrenter.