Nickelpriserna på London Metal Exchange (LME) steg med cirka 5 % till de högsta nivåerna på flera månader efter att Indonesien, världens största nickelproducent, signalerade planer på att begränsa produktionen från och med 2026 i ett försök att vända en långvarig marknadsnedgång orsakad av överutbud.

Nickelmarknaden skakades av kommentarer från Indonesiens minister för energi och mineralresurser, Bahlil Lahadalia. I en intervju med CNBC Indonesia sa han att landet planerar att minska nickelproduktionen med början 2026 för att hjälpa till att återbalansera utbud och efterfrågan och stödja priserna. Kommentarerna utlöste en omedelbar uppgång, med tremånaders nickelkontrakt på LME som steg till 16 560 dollar per ton, den högsta nivån sedan mars.

De föreslagna nedskärningarna understryker Indonesiens enorma inflytande över marknaden, eftersom landet står för cirka 70 % av den globala nickelförsörjningen. Regeringen utövar kontroll genom ett gruvkvotsystem som lokalt kallas RKAB. Genom att strama åt utfärdandet av dessa kvoter kan myndigheterna effektivt reglera flödet av råvaror och den globala försörjningen. Ministerns kommentarer sågs allmänt som en tydlig signal om avsikten att "vrida ner kranen".

En paradox av sin egen skapelse

Åtgärden belyser en paradox som Indonesien självt till stor del bidrog till att skapa. Ett decennium av explosiv produktionstillväxt, drivet av rikliga resurser och stödjande politiska incitament, förvandlade landet till en dominerande leverantör av nickel som används i rostfritt stål och elbilsbatterier. Men det ökade utbudet överväldigade slutligen efterfrågan, vilket satte en ihållande press på priserna under större delen av 2025 och ledde till en uppbyggnad av lager på LME.

Trots sin marknadsdominans har Indonesien inte varit immun mot effekterna av lägre priser. Situationen har förvärrats av en svagare efterfrågan än väntat från batterisektorn, en viktig pelare för långsiktig tillväxt. Biltillverkare övergår i allt högre grad till billigare batterikemier som är mindre beroende av nickel, såsom litiumjärnfosfat (LFP), vilket undergräver de långsiktiga efterfrågeutsikterna för metallen.

Kan produktionsnedskärningar verkligen återbalansera marknaden?

Även om den politiska signalen har stärkt sentimentet på kort sikt, är det fortfarande svårt att uppnå en varaktig återhämtning. Världsbankens prognoser överensstämmer i stort sett med den senaste tidens uppgång och förutspår ett genomsnittligt nickelpris på 16 000 dollar per ton år 2027.

Det underliggande överskottet är dock fortfarande betydande. Rysslands Norilsk Nickel, en av världens största producenter, förväntar sig fortfarande ett globalt överskott av raffinerad nickel på cirka 275 000 ton år 2026. Analytiker noterar att Indonesiens nedskärningar skulle behöva vara både djupa och strikt genomförda för att göra en betydande minskning av överskottslagren.

Marknadsbevakare varnar för att utan en strukturell förändring i efterfrågedynamiken – såsom en förnyad preferens för nickelintensiva elbilsbatterier eller framväxten av nya efterfrågekällor – kan en eventuell prisuppgång få svårt att fortsätta mycket längre. I slutändan kommer omfattningen och trovärdigheten hos Indonesiens utbudsdisciplin att vara den avgörande faktorn som formar nickelmarknaden under de kommande två åren.

Bitcoin steg något på onsdagen, men var fortfarande på väg att avsluta året i negativt territorium, tyngt av kraftiga förluster under fjärde kvartalet mitt i svag likviditet och avtagande riskaptit, vilket fortsatte att kasta en skugga över den bredare kryptovalutamarknaden.

Världens största kryptovaluta handlades upp 1,3 % till 89 010 dollar klockan 06:56 amerikansk östkusttid (11:56 GMT).

Bitcoin var på väg mot en årlig nedgång på cirka 5 %, med förluster enbart under fjärde kvartalet på över 22 %. Kryptovalutan hade nått en rekordnivå på över 126 000 dollar i oktober.

Den kraftiga nedgången i slutet av året raderade ut tidigare vinster och gjorde att Bitcoin kämpade för att hålla viktiga stödnivåer, då investerare drog sig tillbaka från tillgångar med högre risk.

Bitcoin går mot årlig förlust efter 22% fall under fjärde kvartalet

Bitcoins svaghet mot slutet av 2025 följde en stark uppgång under fjärde kvartalet 2024, då priserna steg kraftigt efter att Donald Trump valdes till USA:s president.

Vid den tidpunkten hade marknaderna prisat in förväntningar om att hans administration skulle anta en mer stödjande regleringsinställning gentemot digitala tillgångar, vilket skulle öka stämningen i hela kryptosektorn och driva starka investeringsinflöden.

Den optimism som fortsatte in i början av 2025 visade sig dock svår att upprätthålla. Efter att ha redovisat solida vinster under första halvåret började Bitcoin tappa momentum från mitten av 2025 och framåt, i takt med att de globala finansiella förhållandena stramade åt och investerarnas försiktighet ökade.

Återhämtningsförsöken i december misslyckades, trots säsongsbetonade förväntningar om en så kallad "jultomte-rally". Bitcoin kämpade upprepade gånger för att återhämta högre prisnivåer under månaden, där varje uppåtgående rörelse möttes av förnyad försäljning, då handlare valde att ta vinst eller minska sina positioner före årets slut.

Trots fortsatt institutionellt intresse för digitala tillgångar, inklusive pågående aktivitet i spot-Bitcoin-börshandlade fonder, var inflödena inte tillräckliga för att kompensera för den bredare riskminskningen som dominerade de globala marknaderna.

Kryptovalutapriser idag: altcoins under press, årliga förluster i fokus

De flesta alternativa kryptovalutor fortsatte att handlas inom smala intervall på onsdagen och var på väg att redovisa årliga förluster.

Ethereum, världens näst största kryptovaluta, steg med 0,8 % till 2 996,10 dollar, men var fortfarande på väg mot en årlig nedgång på cirka 10 %.

XRP, den tredje största kryptovalutan globalt, steg också något till 1,87 dollar, men var på samma sätt på väg att registrera en årlig förlust på cirka 10 %.

Oljepriserna var i stort sett stabila på onsdagen, men är fortfarande på väg att redovisa förluster på över 15 % under 2025, då växande oro över överutbud tyngde marknaden under ett år präglat av krig, högre tullar, stigande produktion från OPEC+-alliansen och sanktioner mot Ryssland, Iran och Venezuela.

Brentråoljans terminskontrakt har sjunkit med cirka 18 %, vilket är den största procentuella årliga nedgången sedan 2020 och sätter dem på väg mot en tredje årlig förlust i rad – den längsta förlustsviten i deras historia. Amerikansk West Texas Intermediate-råolja är också på väg mot en årlig nedgång på cirka 19 %.

Jason Ying, senior råvaruanalytiker på BNP Paribas, förväntar sig att Brentpriserna kommer att falla till 55 dollar per fat under första kvartalet innan de återhämtar sig till cirka 60 dollar per fat under resten av 2026, i takt med att utbudstillväxten normaliseras medan efterfrågan förblir stabil.

"Anledningen till att vi är mer pessimistiska på marknaden på kort sikt är att vi tror att amerikanska skifferproducenter har kunnat säkra sig vid relativt höga prisnivåer", sa han.

"Som ett resultat av detta kommer utbudet från amerikanska skifferproducenter sannolikt att vara mer stabilt och mindre känsligt för prisrörelser", tillade han.

Data från London Stock Exchange Group (LSEG) visade att genomsnittspriserna under 2025 för båda riktmärkena var de lägsta sedan 2020. Brent-råolja steg med 9 cent till 61,42 dollar per fat klockan 10:30 GMT, medan WTI handlades till 58,05 dollar per fat, en ökning med 10 cent.

Två marknadskällor, som hänvisar till data från American Petroleum Institute som släpptes på tisdagen, uppgav att amerikanska råolja- och bränslelagren ökade förra veckan. Energimyndigheten (Energy Information Administration) planerar att släppa sina officiella data senare på onsdagen.

Priserna svalnade efter en stark start

Oljemarknaderna hade en stark start på 2025, då den tidigare amerikanske presidenten Joe Biden avslutade sin mandatperiod genom att införa strängare sanktioner mot Ryssland, vilket störde leveranserna till de stora köparna Kina och Indien.

Kriget i Ukraina intensifierades också efter att ukrainska drönare skadade rysk energiinfrastruktur och störde oljeexporten från Kazakstan. Samtidigt hotade den 12 dagar långa konflikten mellan Iran och Israel i juni sjöfarten genom Hormuzsundet – en viktig rutt för globala oljeflöden till sjöss – vilket pressade upp priserna.

De geopolitiska spänningarna eskalerade ytterligare de senaste veckorna mitt i en kris som involverade de stora OPEC-producenterna Saudiarabien och Förenade Arabemiraten gällande Jemen, tillsammans med order från USA:s president Donald Trump att införa en blockad mot venezuelansk oljeexport och hans hot om ytterligare en attack mot Iran.

Priserna sjönk dock senare efter att OPEC+-alliansen accelererade produktionsökningarna i år, samtidigt som oron växte över inverkan av amerikanska tullar på den globala ekonomiska tillväxten och bränsleefterfrågan.

OPEC+

Organisationen för oljeexporterande länder (OPEC) och dess allierade har pausat ökningen av oljeproduktionen under första kvartalet 2026, efter att ha ökat marknaden med cirka 2,9 miljoner fat per dag sedan april. Nästa OPEC+-möte är planerat till den 4 januari.

De flesta analytiker förväntar sig att utbudet kommer att överstiga efterfrågan nästa år, med uppskattningar från 3,84 miljoner fat per dag enligt Internationella energiorganet, till cirka 2 miljoner fat per dag baserat på uppskattningar från Goldman Sachs.

Martin Rats, global oljestrateg på Morgan Stanley, sa: ”Om priserna skulle falla kraftigt kan jag få se vissa produktionsnedskärningar från OPEC+.”

"Men priserna skulle sannolikt behöva falla mycket mer än nuvarande nivåer – kanske till de låga 50 dollarna", tillade han.

"Om priserna ligger kvar på nuvarande nivåer, så kommer de sannolikt att fortsätta att gradvis avveckla dessa sänkningar efter pausen under första kvartalet", sa han.

Samtidigt sade John Driscoll, VD på konsultföretaget JTD Energy, att geopolitiska risker sannolikt kommer att fortsätta stödja oljepriserna, även om fundamentala faktorer pekar på ett utbudsöverskott.

”Alla säger att saker och ting kommer att bli svagare under 2026 och framåt”, sa han och tillade: ”Men jag underskattar inte geopolitiken, och Trump-faktorn kommer att förbli betydande, eftersom han vill vara involverad i allt.”

Den amerikanska dollarn steg något på onsdagen, men var fortsatt på väg att redovisa sin största årliga nedgång sedan 2017, mitt i räntesänkningar, finanspolitiska oro och volatil amerikansk handelspolitik under president Donald Trump – faktorer som dominerade valutamarknaderna under hela 2025.

Denna dynamik kommer sannolikt att bestå in i 2026, vilket tyder på att dollarns svaga utveckling kan fortsätta att påverka beteendet hos dess konkurrenter, inklusive euron och det brittiska pundet, som båda noterade starka vinster i år.

Dollarstämningen tyngdes ytterligare av oro kring Federal Reserves oberoende under Trump-administrationen. Trump sa att han planerar att tillkännage sitt val av nästa Fed-ordförande någon gång i januari, för att ersätta Jerome Powell när hans mandatperiod slutar i maj. Powell har mött upprepad kritik från presidenten.

Denna bakgrund har hållit "sälj-dollarn"-affärer väl förankrade, med handlare som har haft nettokorta positioner sedan april, enligt data från US Commodity Futures Trading Commission.

Euron sjönk med 0,1 % till 1,1736 dollar, medan pundet handlades till 1,3434 dollar på årets sista handelsdag. Båda valutorna är på väg att redovisa sina största årliga vinster mot dollarn på åtta år.

Dollarindexet, som mäter den amerikanska valutan mot sex större konkurrenter, låg på 98,35, vilket utökar vinsterna som noterades på tisdagen. Trots detta är indexet ned 9,4 % under 2025, medan euron har stigit med 13,4 % och pundet har stigit med 7,5 %.

Andra europeiska valutor uppvisade också starka framsteg i år, med en uppgång på 14 % för den schweiziska francen och en kraftig ökning på 20 %.

Prashant Newnaha, räntestrateg för Asien-Stillahavsområdet på TD Securities, sade att de negativa utsikterna för dollarn under 2026 fortfarande är brett stödda, med förväntningar inriktade på att ”sälja dollarn mot euron och den australiska dollarn”.

Dollarn fick visst stöd under den föregående sessionen efter att protokollet från Federal Reserves decembermöte avslöjade djupa splittringar bland beslutsfattarna när de sänkte räntorna tidigare denna månad.

Ekonomer på Barclays noterade att vissa beslutsfattare ansåg att det skulle vara lämpligt att hålla räntorna oförändrade "under en tid".

I en not skrev de: ”Även om detta absolut inte utesluter att utskottet sänker räntorna i januari, tyder det på begränsat stöd för ytterligare en sänkning om inte arbetsmarknadsförhållandena försämras ytterligare.”

Handlare prisar för närvarande in två räntesänkningar under 2026, trots att centralbanken själv bara förutspår ytterligare en sänkning nästa år.

Dollarns svaghet under 2025 bidrog till att många större och tillväxtmarknadsvalutor steg kraftigt årligt.

Den kinesiska yuanen bröt den psykologiska nyckelnivån på sju dollar per dollar på tisdagen för första gången på två och ett halvt år, vilket trotsade svagare vägledning från centralbanken. Yuanen har stigit med 4,4 % för året, vilket är den starkaste årliga utvecklingen sedan 2020.

Den bräckliga yenen sticker ut

Den japanska yenen är bland de få valutor som inte drog nytta av dollarns svaghet under 2025 och förblev i stort sett oförändrad trots att Bank of Japan höjde räntorna två gånger i år – en gång i januari och igen tidigare denna månad.

På onsdagen sjönk yenen något till 156,61 per dollar, och låg nära nivåer som har utlöst oro för officiell intervention, tillsammans med stark varningsretorik från Tokyo.

Investerare har blivit besvikna över den långsamma och försiktiga takten i åtstramningen av den politiska politiken, där den stora positionen i långa yenen som sågs i april var helt avvecklad vid årets slut.

Inför 2026 sa MUFG-strateger att förutsättningarna kan ligga i linje med en tillbakagång som pressar dollarn/yenen lägre, och tillade: ”Ju lägre räntorna på amerikanska statsobligationer faller, desto större är chansen för yenen att återfå sin status som säker tillflyktsort.”

Samtidigt handlades den riskkänsliga australiska dollarn till 0,66965 dollar och väntas visa en vinst på mer än 8 % för året, vilket är den bästa årsutvecklingen sedan 2020. Den nyzeeländska dollarn sjönk något till 0,57875 dollar, men var på väg mot en årlig vinst på 3,4 %, vilket avslutade en fyra år lång förlustsvit.