Den japanska yenen steg generellt i den asiatiska handeln på fredagen mot en korg av större och mindre valutor och började återhämta sig från sin lägsta nivå på nästan två veckor mot den amerikanska dollarn, mitt i stark efterfrågan på valutan som en av de bästa tillgängliga investeringsmöjligheterna, särskilt efter Bank of Japans händelserika penningpolitiska möte.

I linje med förväntningarna behöll Bank of Japan sin kortfristiga ränta oförändrad för femte mötet i rad. Beslutet antogs dock med endast sju av nio medlemmar för, medan två röstade för en räntehöjning – en ovanlig uppdelning som överraskade marknaderna.

Bank of Japan meddelade också att den skulle börja sälja sina innehav av börshandlade fonder, vilket signalerar en gradvis övergång från en ultralätt penningpolitik och avvecklingen av det massiva stimulansprogrammet som hade pågått i åratal.

Prisöversikt

•Japanska yenens växelkurs idag: Dollarn föll med cirka 0,55 % mot yenen till ¥147,20, från öppningsnivån på ¥147,99, med handelshögsta på ¥148,11.

• Yenen avslutade torsdagen med en nedgång på 0,7 % mot dollarn, vilket var den andra dagliga nedgången i rad, och nådde sin lägsta nivå på nästan två veckor på 148,27 yen, pressad av starkt köp av amerikanska dollar från låga nivåer efter positiv ekonomisk statistik från USA.

Japans bank

I linje med förväntningarna beslutade Bank of Japan på fredagen att inte göra några ändringar i sina nuvarande penningpolitiska verktyg och lämna räntorna oförändrade på 0,50 %, den högsta nivån sedan 2008, för femte mötet i rad.

Bank of Japan håller räntorna oförändrade

Beslutet antogs med sju av nio styrelseledamöter som röstade för, medan två röstade för en höjning – en ovanlig uppdelning som bidrog med ett överraskningsmoment för de globala finansmarknaderna.

Under det tvådagarsmöte som nyligen avslutades beslutade Bank of Japan att sälja sina ETF-innehav på marknaden med en årlig takt på cirka 330 miljarder yen. Man beslutade också att sälja fastighetsinvesteringsfonder med en årlig takt på cirka 5 miljarder yen.

Tillkännagivandet om tillgångsförsäljningar ses som en tydlig signal om en gradvis tillbakagång från den ultralättsamma penningpolitiken och avvecklingen av det massiva stimulansprogram som upprätthållits i många år.

Penningpolitiskt uttalande

I sitt uppdatering av policyuttalandet sade Bank of Japan att kärninflationen i Japan förväntas stagnera på grund av den avtagande ekonomiska tillväxten men därefter gradvis accelerera.

Banken tillade att Japans ekonomiska tillväxt förväntas avta på grund av handelspolitikens inverkan på den globala tillväxten, men senare kommer att återfå momentum.

Banken förklarade att den enhälligt beslutat att sälja dessa tillgångar på marknaden baserat på grundläggande principer för deras avyttring, inklusive principen att undvika destabiliserande effekter på finansmarknaderna.

Japanska räntor

•Efter mötet steg prissättningen för sannolikheten för att Bank of Japan skulle höja räntorna med 25 punkter vid oktobermötet till över 75 %.

•För att omvärdera dessa odds väntar investerare nu på ytterligare data om inflation, arbetslöshet och lönenivåer i Japan.

Kazuo Ueda

Bank of Japans chef Kazuo Ueda är planerad att tala senare idag om resultaten av penningpolitiska mötet, och hans kommentarer förväntas ge starkare ledtrådar om utsikterna för en normalisering av den japanska politiken och räntehöjningar under hela året.

Vid slutet av sitt möte den 18–19 september beslutade Bank of Japans penningpolitiska kommitté på torsdagsmorgonen att hålla räntorna oförändrade på 0,50 %, den högsta nivån sedan 2008, i linje med de flesta globala marknadsförväntningar. Detta är det femte mötet i rad utan någon policyändring.

Omröstningsresultatet visade att sju ledamöter röstade för att lämna den kortfristiga räntan oförändrad, jämfört med två ledamöter som röstade för en höjning med 25 punkter.

•Denna omröstning är ”positiv” för den japanska yenen.

De flesta kryptovalutor steg på torsdagen mitt i en återhämtning av riskaptiten efter Federal Reserves penningpolitiska beslut.

Regeringsdata som släpptes idag visade att antalet första arbetslöshetsansökningar i USA minskade med 33 000 till 231 000 under veckan som slutade den 13 september, vilket markerar den kraftigaste veckovisa nedgången på nästan fyra år.

Federal Reserve tillkännagav på onsdagen en sänkning av räntan med 25 punkter, vilket sänker räntemålet från 4,50 % till 4,25–4,00 %, vilket är en allmänt förväntad åtgärd. Centralbanken förutspådde också ytterligare två sänkningar före årets slut, totalt 50 punkter.

Samtidigt såg Ethereums börshandlade fonder (ETF:er) nettoutflöden på 61,74 miljoner dollar den 16 september, vilket bröt en sex dagar lång svit av positiva inflöden och signalerade ett avtagande kortsiktigt investerarförtroende för världens näst största digitala tillgång.

Enligt data från SoSoValue leddes utflödena av BlackRocks ETHA-fond, som såg 20,34 miljoner dollar i inlösen, medan Fidelitys FETH-fond redovisade ännu större utflöden på 48,15 miljoner dollar.

När det gäller handel steg Ethereum med 1,7 % till 4 594 dollar kl. 21:28 GMT på CoinMarketCap.

När vi ser priserna stiga och falla på bensinstationer har vi oftast en ungefärlig uppfattning om vad som ligger bakom dessa förändringar. De är ofta kopplade till förändringar i oljepriserna, eller ibland till problem med raffinaderierna som driver upp bensinpriserna även när oljepriserna är stabila. I vilket fall som helst skyller folk oftast på oljebolagen.

Elmarknaderna är dock betydligt mer oklara. Elräkningarna steg kraftigt på många platser i somras, men förklaringarna varierar beroende på vem som talar: politiker skyller på klimatlagar, energibolag pekar på uppgraderingar av infrastrukturen och analytiker lyfter fram volatiliteten i naturgaspriserna. Sanningen är mycket mer komplex än bensinförsörjningskedjan. Elpriserna formas av en rad bränsleleverantörer, kraftproducenter, nätoperatörer, tillsynsmyndigheter och investerare – var och en med sina egna kostnader, incitament och risker.

I ett system som är byggt för att vara konkurrenskraftigt och transparent kvarstår den stora frågan: vem kontrollerar egentligen priset på amerikansk el?

En prissättningsmaskin med flera lager

Sanningen är att ingen enskild enhet sätter elpriserna. Istället är de produkten av en kedja av händelser, där kostnader passerar genom flera lager innan de når din månadsfaktura.

Bränsleleverantörer – den osynliga handen

Naturgas, kol, uran och förnybara energikällor fastställer grundkostnaden för produktion. När gaspriserna stiger – på grund av väder, geopolitik eller exportefterfrågan – följer vanligtvis elpriserna efter. Även på marknader med starkt förnybar energi sätter gas ofta marginalpriset som balanserar utbud och efterfrågan.

Kraftproducenter – budgivarna

Oberoende generatorer och kraftverk som ägs av energibolag lämnar in anbud på grossistmarknaderna. Deras anbud tar hänsyn till bränsle, underhåll och erforderliga avkastningskrav. I konkurrensutsatta regioner överlever eller misslyckas producenter baserat på marknadspriser. I reglerade stater skyddar kostnadsplusprissättning många kraftverk från direkta marknadssvängningar.

Nätoperatörer – marknadsingenjörerna

Regionala överföringsorganisationer (RTO) som PJM, ERCOT och CAISO driver dagen före-marknader och realtidsmarknader. De levererar den billigaste elen först, hanterar överbelastning och upprätthåller nätets tillförlitlighet. Deras lokalt anpassade marginalprissättningsalgoritmer kan få priserna att skjuta i höjden under hög efterfrågan eller när överföringsledningar stöter på begränsningar.

Verksamhetsnivåer – leveransskiktet

Energibolag köper el i grossistledet och levererar den till hushåll och företag. I reglerade stater får de tillbaka kostnader genom tariffärenden inför tillsynsmyndigheter. På avreglerade marknader fungerar de som mellanhänder, med begränsad möjlighet att höja priserna.

Tillsynsmyndigheter – portvakterna

Statliga allmännyttiga kommissioner godkänner avgifter, kapitalåterhämtningsplaner och tillåtna avkastningar. De kan bromsa prisökningar men blockerar dem sällan helt om de är knutna till bränsle- eller infrastrukturkostnader. På federal nivå övervakar Federal Energy Regulatory Commission (FERC) reglerna för överföring mellan delstater och grossistmarknaden.

Investerare – de dolda aktörerna

Aktieägare förväntar sig stabil avkastning och förutsägbara utdelningar. Deras press påverkar kapitalallokering, prissättningsdesign och projektval – vilket ofta styr energibolag mot stora kapitalintensiva projekt som garanterar kostnadstäckning, även när billigare lösningar finns.

Varför priserna svänger

Elpriserna är notoriskt volatila, och orsakerna går utöver säsongsbetonad efterfrågan:

Bränslekostnader: Naturgas sätter fortfarande marginalpriset på de flesta amerikanska marknader. En köldknäpp i New England eller en värmebölja i Texas kan få priserna att skjuta i höjden inom några timmar.

Väder: Extrema förhållanden pressar elnätet till sina gränser oftare. I ERCOT kan prissättningsmekanismer för knapphet utlösa massiva toppar även under korta leveransbrister.

Flaskhalsar i infrastrukturen: Överbelastade kraftledningar och svaga regionala sammankopplingar isolerar marknader. Trängselpriser kan höja lokala priser även när det finns gott om elproduktion på andra ställen.

Policyutformning: Kapacitetsmarknader, koldioxidprissättning och mandat för förnybar energi formar alla producenters bud och kostnadstäckningen för energibolag. Policyer som påskyndar minskade koldioxidutsläpp kan öka kortsiktiga kostnader innan de ger långsiktiga besparingar.

Marknadsstruktur: Vertikalt integrerade energibolag erbjuder stabilare priser men saknar konkurrens. Avreglerade detaljhandelsmarknader erbjuder valmöjligheter men exponerar konsumenter för grossistvolatilitet, ofta utan effektiva säkringar.

Lärdomar från olika marknader

Elmarknaderna avslöjar sin sanna karaktär under kriser. Tre exempel visar hur design och bränsleberoende ger vitt skilda resultat:

Texas (ERCOT): Prisbrist under avreglering

Vinterstormen Uri 2021 avslöjade ERCOT:s sårbarheter. Med minimala sammankopplingar till andra stater och ingen kapacitetsmarknad förlitade sig ERCOT på knapphetspriser för att hålla generatorer igång. Grossistpriserna steg till 9 000 dollar per MWh, vilket gjorde dussintals återförsäljare i konkurs och belastade konsumenterna med retroaktiva räkningar. Flexibla tillgångsägare skördade enorma vinster. Lagstiftare har sedan dess debatterat reformer, men den centrala avvägningen mellan marknadsfrihet och tillförlitlighet kvarstår.

Kalifornien (CAISO): Förnybar energi, skogsbränder och risk

Kaliforniens aggressiva utbyggnad av förnybar energi skapade en unik dynamik. Överskott av solenergi mitt på dagen driver ner grossistpriserna, bara för att sedan stiga kraftigt under kvällstoppen. Lägg till skulder från skogsbränder – vilket framhävdes av PG&E:s konkurs 2019 – och detaljhandelspriserna är bland de högsta i landet. Prissättning baserat på användningstid och program för efterfrågeflexibilitet syftar till att jämna ut topparna, men volatiliteten kvarstår. Investerare ser innovationsmöjligheter, men med höga regulatoriska och klimatrisker.

New England (ISO-NE): Gasbegränsningar och vintertoppar

Trots progressiv energipolitik är New England starkt beroende av naturgas på vintern. Begränsade rörledningar tvingar fram ett beroende av importerad LNG till globala priser, vilka kan stiga kraftigt under köldperioder. Kapacitetsmarknaderna ger en viss buffert, men prischocker förekommer fortfarande. I januari 2022 översteg grossistpriserna 200 dollar per MWh trots god produktionskapacitet – vilket understryker att bränslelogistik, inte produktion, kan vara den bindande begränsningen.

Vinnare och förlorare

Elprissättning är inte bara kostnadstäckning – det är en värdeöverföring mellan aktörer.

Vinnare:

Allmännyttiga elbolag: I reglerade stater tjänar de garanterad avkastning på kapitalprojekt – oavsett om det gäller nätuppgraderingar, utbyggnad av överföringsnät eller smarta mätare.

Oberoende producenter: Flexibla gasanläggningar och batterilagringstillgångar tjänar enormt på volatilitet.

Infrastrukturinvesterare: Från pensionsfonder till private equity samlar de in stadig, ofta inflationskopplad avkastning från kraftledningar och förnybar energi – finansierad av konsumenter som kanske inte inser vart deras pengar går.

Förlorare:

Konsumenter: Hushållen bär bördan av volatiliteten. De saknar säkringsverktyg, vilket gör dem exponerade för bränsle- och politiska chocker. Stora industrier klarar sig bättre med produktion på plats, efterfrågeflexibilitet och långsiktiga kontrakt.

Beslutsfattare måste hitta en balans mellan överkomliga priser, tillförlitlighet och minskade koldioxidutsläpp. När reformer stannar av eller infrastrukturen släpar efter får de betala det politiska priset.

Kontrollens illusion

Det kan vara frestande att tro att elpriserna bara återspeglar utbud och efterfrågan, men verkligheten är mycket mer komplex och samordnad. Från bränslemarknader till tillsynsmyndigheter är systemet mångsidigt och invecklat. Konsumenter tror att de betalar för el, men de finansierar också infrastrukturprojekt, politiska mål och investerarnas avkastning.

För investerare är lärdomen tydlig: vinnare är de som förstår "dansen" – att identifiera tillgångar med garanterad kostnadstäckning, förutse regeländringar och säkra volatilitet. För alla andra förblir elpriset ett rörligt mål.

Elpriserna är inte påtvingade. De förhandlas. Och det finns många parter vid bordet.